Uppringd fjärråtkomst är en teknik för fjärråtkomst som ingår i RRAS (Routing and Remote Access service).
Uppringd fjärråtkomst är en enkel lösning för företag som vill göra det möjligt för sina anställda att komma åt sina e-postkonton och delade filer hemifrån eller på andra platser utanför företagets nätverk. Med uppringd fjärråtkomst kan en klient för fjärråtkomst använda WAN-infrastrukturen (Wide Area Network) för att ansluta till en fjärråtkomstserver. En fjärråtkomstklient använder telefonsystemet för att skapa en tillfällig fysisk eller virtuell krets till en port på en fjärråtkomstserver. När den fysiska eller virtuella kretsen har skapats kan resten av anslutningsparametrarna förhandlas. Fjärranslutning stöder routning för uppringning på begäran för att minska telefonkostnader.
Komponenter i en uppringd fjärråtkomstanslutning
En uppringd fjärråtkomstanslutning innehåller följande komponenter:
Fjärråtkomstklient
Fjärråtkomstklienter som kör Windows, UNIX och Macintosh kan ansluta till en RRAS-fjärråtkomstserver.
Fjärråtkomstserver
RRAS-fjärråtkomstservern accepterar fjärranslutningar och vidarebefordrar paket mellan fjärråtkomstklienter och det nätverk som RRAS-servern tillhör.
Uppringningsutrustning och WAN-infrastrukturen
Den fysiska eller logiska anslutningen mellan fjärråtkomstservern och fjärråtkomstklienten underlättas genom uppringningsutrustning som installeras på fjärråtkomstklienten, fjärråtkomstservern och i WAN-infrastrukturen. Vilken uppringningsutrustning och WAN-infrastruktur som behövs varierar beroende på typ av anslutning. I följande avsnitt beskrivs de vanligaste metoderna för uppringd fjärråtkomst.
PSTN
PSTN, som även kallas POTS (Plain Old Telephone Service), är det analoga telefonsystemet som utvecklats för att bära de lägsta frekvenserna som krävs för att urskilja mänskligt tal.
Uppringningsutrustningen består av ett analogt modem på fjärråtkomstklienten och minst ett analogt modem på fjärråtkomstservern. I stora företag är fjärråtkomstservern kopplad till en modembank som innehåller upp till hundratals modem. Eftersom PSTN inte är designat för dataöverföring är överföringshastigheten begränsad jämfört med andra anslutningsmetoder.
Standard-PSTN-anslutning
Digitala länkar och V.90
Den högsta bithastigheten med PSTN beror på frekvensintervallet som skickas av PSTN-växlar och signal/brusförhållandet för anslutningen. Dagens analoga telefonsystem är endast analogt i den lokala slingan, den uppsättning ledningar som kopplar kunden till den centrala PSTN-växeln. När den analoga signalen har nått PSTN-växeln konverteras den till en digital signal.
Om en RRAS-server ansluts till en CO med en digital växel baserad på T-Carrier eller ISDN i stället för en analog PSTN-växel, blir kvoten mellan signal och brus högre på grund av färre digitala till analoga konverteringar och därmed en högre maximal bithastighet.
Med den här tekniken, som kallas V.90, kan fjärråtkomstklienter skicka data med 33,6 kbit/s och ta emot data med 56 kbit/s. I USA är den högsta bithastigheten vid mottagning 53 kbit/s på grund av FCC-regler (Federal Communications Commission).
Gör så här om du vill ha V.90-hastighet:
- Ett V.90-modem måste användas på fjärråtkomstklienten.
- En digital V.90-växel måste användas på fjärråtkomstservern och servern måste vara ansluten till PSTN med en digital länk, t.ex. T-Carrier eller ISDN.
- Det kan inte ske någon konvertering från analog till digital signal under vägen från fjärråtkomstservern till fjärråtkomstklienten.
PSTN-anslutning med V.90
